Leve sorgen!

Jag vill slå ett slag för sorgen! Efter regn kommer solsken, efter sorg kommer tacksamhet. Ingen tacksamhet utan sorg. Utan sorg kommer bitterhet.
Oförlöst sorg kan yttra sig på många vis – somatiska sjukdomar, vrede och bitterhet. Allt sådant förhindrar möjligheten att vara tacksam.
Hur gör man då om man vill sörja, om man känner att man borde sörja om man bara vågade?
För mig krävdes ett aktivt val för att våga känna sorg. Jag tvingades välja tillit. Tillit till Gud och till en medmänniska. Idag har jag tillräcklig tillit till mig själv för att våga sörja närhelst jag behöver men alla människor – även den mest övergivna – kan prova att välja tillit. Börja med Gud och en medmänniska. Har du ingen vän du kan prata med, finns gemenskap i NA och AA (Anonyma Narkomaner och Anonyma Alkoholister) på de flesta platser i Sverige. Den som inte missbrukar kan gå till kyrkan. Jag går till Adventkyrkan (Sjundedagsadventisterna) men det finns många andra fina frikyrkor. Googla kyrkor på din ort och gå dit och känn om du blir glad eller känner sorg – då har du hittat rätt!
För mig är sorg en andlig upplevelse mer än en känsla. Ilska är en känsla medan sorg är en upplevelse och ett tillstånd. Det krävs lite mod för att våga stanna kvar i det tillståndet, sorg-tillståndet. Medan jag levde i svårt pressade situationer i livet, fanns inget utrymme för sorgen men inte heller tacksamhet. Det fanns inget att hämta kraft ifrån, ingen djupare glädje som hade skänkt tröst och styrka att förändra saker och ting. Någon sa; ”Garvade brudar garvar” och det stämmer bra. Jag har alltid haft lätt till skratt, grov humor och en ”tålig” utsida. Men ett skratt utan djup glädje kunde inte leda till tacksamhet och sinnesro. Inte alls konstigt att jag hade behov av att dricka alkohol för att få en stunds inbillad ro, få gråta en skvätt och skratta åt livet. Idag är det 11 år sedan jag blev helnykterist och även om oerhört svåra saker hänt i mitt liv under de här åren, har de ändå präglats av tacksamhet, något jag aldrig känt innan. Jag skrattar mycket men gråter också mycket. Det är skönt att gråta och det skönt att få förvandla ilska och bitterhet till sorg, som i sin tur kan tröstas och bli till tacksamhet.