Kille med många utmaningar

Min son David är idag 19 år. Han är diagnostiserad med ojämn begåvning utan intellektuell funktionsnedsättning samt diagnosen autism och adhd. Med en bakgrund som adopterad i kombination med de svårigheter funktionsnedsättningen innebär, har David haft en hel del utmaningar under sin uppväxt; Utmaningar som omgivningen: Skola, BUP, soc och många andra, haft mycket svårt att förstå. Där man hade förväntat sig att kompetens och förståelse verkligen skulle finnas; Inom skola och socialtjänst men där har förståelsen varit minst och där har det brustit som mest. 
Här är vår historia: När David kom in i tonåren, började han fundera över allt möjligt, bl a sin bakgrund. Han mådde i perioder dåligt och fick bl a ångestpåslag. Det i kombination med att han hade dåligt konsekvenstänkande och ibland svårigheter att förstå vad som är rätt och fel, resulterade i att han blev inblandad i några incidenter i skolan, då han gjorde "Överträdelser". I stället för att ta upp detta med mig, gjorde skolan en anmälan bakom ryggen på oss. I samband med detta stängde skolan av David från undervisning. Anmälan från skolan resulterade i att två inhyrda socialassistenter, vilka inte alls kände till David, adhd- och autismproblematiken eller hans bakgrund som adopterad, tog ett beslut om att han skulle placeras på passande hvb-hem. Hvb-hemmet låg 20 mil från vårt hem. Under hot från soc att om jag inte gick med på placering så skulle han ändå placeras där, så hade jag inget annat val än att acceptera det. Den dagen jag lämnade David på hvb-hemmet, satt han och grät i fönstret och tittade efter mig när jag åkte därifrån. Jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på detta. 
Efter en tid började jag märka att det fanns en hel del oegentligheter på hvb-hemmet: David fick endast ringa hem ett par gånger per vecka, mycket låg kompetens om autism/adhd hos ett flertal i personalen, brister i intern- och externinformation, fokus på uppförande istället på att hjälpa ungdomarna, skattebrott inom verksamheten (Vilket jag fick reda på i efterhand). Hvb-hemmet försökte också påverka kommunen, i syfte att förlänga placeringen.
Jag anmälde hemmet till IVO, vilka gick vidare med ärendet. Det visade sig att hemmet vid ett flertal tidigare tillfällen varit föremål för granskning. Jag anmälde även kommunen, vilka möjliggjort placering på bristfälligt hvb-hem. IVO gick vidare även med det ärendet. 
Under den tolv månader långa vistelsen på hvb-hemmet, hade socialtjänsten endast kontakt med David ett par gånger. Vår handläggare på socialtjänsten uppvisade brister i kompetens vad gäller barn/ungdomar med autism och/eller adhd, bl a fokuserade hon på att David skulle lära sig sköta sin hygien; Helt vansinnigt och ovidkommande. David har aldrig överhuvudtaget haft några problem med detta!
Då det var en SOL-placering, hämtade jag hem David för att sedan inte ha någon mer kontakt med soc. Kort därefter flyttade vi till en annan del av landet. Jag gjorde anmälan av hvb-hemmet och kommunen efter det att vistelsen där upphörde.
David talar än idag om vistelsen och jag har förstått att den påverkat honom på djupet; I en negativ bemärkelse
Ja, det behövs en haverikommission! När en familj som aldrig haft några socioekonomiska problem kan råka ut för detta, ja då är det något allvarligt fel!
//Eva