Skadar mer än skyddar

De barn som blir placerade på familjehem lider ofta stor skada. Inte bara av den traumatiska separationen utan för att de helt enkelt inte får stöd i skolan eller med sitt skolarbete, de får sämre kost, sämre tandvård och andra, för alla andra svenska barn, självklar vård och omsorg. Det finns forskning som visar även detta. Statistiskt sätt går det sämre för barn för blir placerade i familjehem än för de syskonen som stannar kvar i det av socialtjänsten utdömda föräldrahemmet. Socialnämnden är en så dålig vårdnadshavare att de aldrig själva hade fått behålla något barn om de blivit granskade av samma flickor som utreder de biologiska föräldrarna.
Barn som blir omhändertagna löper extrem överrisk att hamna på institution, på HVB-hem och SiS-anstalter och dessa miljöer är så farliga och olämpliga för barn att det borde vara olagligt att bedriva sådana hem. Många av barnen medicineras med neuroleptika, trots att det inte finns medicinska skäl såsom misstänkt psykossjukdom men det är sederande och Sverige utmärker sig rejält när det gäller övermedicinering av dessa läkemedel. Den unges föräldrar eller den unge själv har inget att säga till om, inte ens om barnet är omhändertaget pga. eget beteende och föräldrarna har bedömts som ansvarsfulla, starka och kärleksfulla. Det är endast socialsekreteraren som bestämmer och det sker på initiativ av det privata vårdhemmet och dess konsultläkare. Jag vet fall där barn blivit omhändertagna enligt LVU för att föräldrarna valt bort att ge ADHD-medicin på helger och lov efter att läkaren sagt att det är föräldrarna och barnet som själva bestämmer om barnet ska fortsätta med medicinen och i vilken omfattning men om skolan vill att eleven ska ta läkemedlet, kan socialtjänsten få igenom ett LVU i förvaltningsdomstolen med samma prejudikat som gäller de föräldrar som kan neka barn livsnödvändig vård pga. religiösa skäl. En person som är lite insatt i ämnet, t ex orkar läsa några trycksaker från Attention eller slå på Google inser att det är absurt att göra en jämförelse mellan livsnödvändig medicinsk vård och ett preparat som Concerta, men detta tycks inte bekomma vare sig socialtjänsten eller rättsväsendet. Just det barnen hade för övrigt svår allergi och astma och blev placerad i ett familjehem som drev gård med djur av alla slag och där samtliga fem ungdomar som var placerade samtidigt tvingades arbeta med djuren. Och trots att pojken inte på minsta sätt klarade skolan bättre (skälet till socialtjänstens inblandning var att pojken hade svåra skolproblem).
Jag var själv med på flera skolmöten där läkaren förgäves försökte förklara för skolan att oavsett om de nu hade saker att anmärka på gällande föräldrarna, fanns det en svår och genomgripande problematik hos barnet som de var tvungna att förhålla sig till och erbjuda anpassningar men han fick aldrig något extra stöd i skolan. Föräldrarna hade anmält till Skolinspektionen och skolan anmälde till socialtjänsten och i den lilla byn där alla på ett eller annat vis var släkt och ingifta, blev han omhändertagen av de skäl jag beskrev. Han har flera äldre syskon som det gått bra för i skolan och i övrigt.
Efter att man flyttat den pojken till ett familjehem som bedrev ett mindre jordbruk med djur och där alla sex placerade barn var en del av arbetet, fick han inte bättre skolresultat. Däremot blev hans astma och allergier mycket sämre eftersom han inte tålde djur.
Det finns det ingen som senare kan säga att vi borde prova en annan insats, det har gjorts en felbedömning om man kan prova att barnet får gå i en annan skola men bo hemma igen, till exempel. Men något sådant finns inte. Varken second opinion eller att socialtjänsten har mål att uppfylla och om dessa inte uppfylls så kan någon annan göra en second opinion. Man har inte rätt att byta socialförvaltning. Man har oftast ingen möjlighet att ens byta socialsekreterare även om det står så i lagen. Än mindre rätt att byta juridiskt ombud. Än mindre att få stöd som förälder efter att ditt barn väl blivit placerat.